Börjar skapa nya rutiner i mitt liv. Har kommit på plats i nya lägenheten, insett att hösten är här och att det är väldigt jobbigt att cykla uppför svingen i motvind men att med en bra podcast i öronen så går det ändå, eller så går man upp för att slippa bli trött, flåsig och alldeles för varm innan man kommit till skolan.

Och skolan den har minsann inte väntat med att ta fart. Hjärnan arbetar på högvarv och jag försöker få tankarna på plats för att komma underfund med om jag valt rätt, eller vilken väg jag annars ska välja.

Ska jag söka mig tillbaka till de asfalterade vägarna i parken eller ska jag smyga på stigarna in i buskagen och försöka kämpa mig igenom, förhoppningsvis utan att snubbla och riva mig på vassa taggar och törnar.

Jag känner mig inte som en båt i en park så som Månson beskriver det, även om det inte är konkret så är det för specifikt för hur det snurrar kring och i mig. Jag känner mig mer som ett sånt där björkfrö som flyger omkring och kastas hit och dit i stormen. 

Ja, studierna och litteraturen tar stor plats i hjärnan just nu och metaforen om båten i parken ska jag nu försöka klämma in i examinationen jag sitter och knåpar på. 

 

Men jag dansar också. Mycket. Och det är bra och skönt och nödvändnigt för att ibland få koppla bort en del av mig och koppla på en annan. 

 

Får se om jag kommer tillbaka hit mer. Jag tror det på riktigt nu, mest för mig själv, men kanske för någon enstaka till som fortfarande hittar hit. Säger hej till dig i sådana fall, hej!